Publicerad Lämna en kommentar

FÖRDEVIND 2020-1

Medlemstidning för Sveriges Segelfartygsförbund

ISSN 2003-1823
E-post: fordevind@ssfb.se

Redaktör och ansvarig utgivare: Hakon Malmborg


Årsmötet

SSF:s årsmöte hålls

lördagen den 14 mars 2020 kl. 14.00

Lokal: Stöttboden, Beckholmen.

Hög tid att söka bidrag från RAÄ och SMTM

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) fördelar varje år statsbidrag till arbetslivsmuseer. Alla fartyg med anknytning till svensk transporthistoria är arbetslivsmuseer.  Googla på RAÄ och klicka vidare till Arbetslivsmuseer, så hittar du anvisningar för hur du söker. Beskriv ditt fartyg och vad du behöver pengar till.  Men   s k y n d a   d i g , ansökningstiden går ut redan på onsdag, den  1 2   f e b r u a r i

Statens Maritima och Transporthistoriska Museer (SMTM) fördelar varje år statsbidrag till fartygsbevarande. Alla fartyg med anknytning till svensk transporthistoria har möjlighet att få del av bidraget.  Googla på Fartygsstöd så hittar du anvisningar för hur du söker bidraget. Beskriv ditt fartyg och vad du behöver pengar till. Ansökningstiden för detta bidrag går ut  1 5   m a r s

Behöver du hjälp med att skriva din ansökan, ring 0708 17 84 70.

Våra skepp

Nordhav, slup

  • Signalbokstäver:  SJIP
    Nordsjöfiskare  fram till 1970-talet.  I fritidsfart sedan 1980.
  • Byggd 1936 i fur och ek av H. Stensen & Sönner i Hemnes, Norge.
  • L.ö.a:  15,5 m.
  • Förtöjningslängd:  20,5 m.
  • Största bredd:  4,3 m.
  • Djupgående:  2,15 m.
  • Dräktighet:  18,5 brt.
  • Segelyta:  150 kvm.
  • Maskin:  MD 100 B,  150 hkr.
    Ägare:  Christer Engström, Luleå

Utbildning

Nordisk Gaffelriggseminar 2020

hålls 24 – 27 september i Holbæk, Danmark.

Anmälan till   morten.hesthammer@fartoyvern.no

SCHOLARE – kunskapslyft för aktiva skutseglare

Vårterminen har börjat med en temakväll kring Träfartygets uppbyggnad 16/1 och en onsdagsträff med Sjukvård/olycksfall ombord 22/1. Närmast på programmet temakvällar om Skuthistoria från våra kuster 13/2 och Tågarbeten/knopar 12 mars. Heldag med däcksrutiner 28/3.

Anmälan (obligatorisk)  via   https://forms.gle/zRTREKVUnnDPfeBHA

Seglation

Vänereskadern 2018

Från Tommy Andersson, Maritimt i Väst, fick vi in detta bidrag redan i somras. Tyvärr har det inte kommit med i FÖRDEVIND tidigare men bättre sent än aldrig. För det är en stor och härlig grej att berätta om. (Vi har kortat ner lite.)

Det var Västkustskutorna, Maritimt i Väst, Sällskapet Ångbåten, Trollhättans, Åmåls, Mariestads och Lidköpings kommuner samt Prisma VGR  (digital arena för Västra Götalands industriella kulturarv)  som arrangerade eskadern. Vi startade i Göteborg den 29/7 och på kvällen lade vi till vid den gamla varvskajen i Lödöse. Det var Mathilda, Westvind, Ida, Nymlan, Laura, Nordland, Eureka, Viktoria-Marie och Måsen. Vid Trollhättan slussade ångaren Bohuslän först och därefter alla övriga gemensamt. Packat med åskådare! Westvind sköt ankomstsalut.

Trollhättan ordnade samtidigt Slussdagen, med närmare 10.000 besökare. Besättningarna berättade om skutorna och deras verksamhet. Kommunen bjöd besättningarna på middag.

Den 31/7 lade alla skutorna och Bohuslän till vid Köpmannehamn. Under kvällen umgicks alla ombord eller iland. Jag tog med mig två unga skutseglare på en visning av å/f Bohuslän. De var så imponerade av den gamla ångaren att de nu funderar på att även bli medlemmar i Sällskapet Ångbåten.

Den 1/8 gick alla utom Bohuslän in i Dalslands kanal upp till Upperud. Bogserbåten Herbert körde turer upp i slussen med besättningarna. Enligt kanaldirektören Benny Ruus var detta ett historiskt besök av 8 st äldre skutor – detta kommer aldrig att hända igen utbrast Benny. Vi får väl se 2021! Hundratals besökare hade samlats. Det var vackert men trångt! Viktoria-Marie fick väja i en trång passage för en fritidsbåt som nog blev handlingsförlamad när det dök upp ett långt peke mitt i en krök! Efter besöket i Upperud lade alla åter till i Köpmannehamn.

Den 2/8 avseglade eskadern till Åmål. Vänergaleasen Mina låg redan vid kaj. Westvind sköt ankomstsalut som besvarades av karoliner från land. Pampigt! Den 3 och 4/8 hade skutorna Old Ships Race i Åmålsviken. Åskådare kunde följa seglingarna från land, från Bohuslän och från Herbert som gjorde turer med besökare.

I kulturhuset berättade flera skeppare historien om sina skutor. Bland övriga aktiviteter fanns Henåns Roddklubb som erbjöd besökare prova-på  i deras 10-huggare. Laurinföreningen visade tändkulemotorer och Repslageriet från Älvängen visade sin verksamhet. NAV informerade om Åmåls Järnvägsmuseum. Alla var mycket nöjda med arrangemangen som hade ca 15-20000 besökare!

Den 5/8 återvände fyra skepp till Trollhättan, Mathilda seglade till Sjötorp och övriga skutor till Kållandsö. Den 7/8 sammanstrålade alla åter i Mariestad som ordnat Maritim Dag med många aktiviteter och besökare. Mathilda hade med sig 9 st nyanlända ungdomar från Mariestad som fick segla med dit från Sjötorp – en del i Maritimt i Västs projekt Maritimt Äventyr. Tre av ungdomarna blev intresserade av att fortsätta att segla skuta och nu har vi kopplat ihop dem med galeasen Mina. Ca 5000 besökte hamndagen.
Den 8/8 seglades ett Old Ships Race från Mariestad till Lidköping.

Mathilda, Westvind, Nymlan och Laura deltog. På grund av stormvarning den 9/8 vände Eureka och Nordland hemåt. Mina deltog inte i racet utan gick för motor. Lidköping var intresserade av ett återbesök till deras jubileum 2021. Ca 5000 besökte Lidköpings hamndag.

I varje hamn var det Öppet Skepp i skutorna och i alla hamnar blev besättningarna bjudna på middag.
Här slutade Vänereskadern 2018, ett mycket lyckat samverkansprojekt. Vi som under en lång tid arbetet med projektet är mycket nöjda med resultatet. Vi har skapat ett samarbete mellan ånga, segel och övriga aktörer, lyft upp det maritima kulturarvet och visat upp det för tusentals besökare runt Vänern.

Ett samverkansprojekt som Vänern 2018 är till gagn för alla parter.
Skepparen Ingemar Peterson på Bohuslän mailade följande:

” – – –  Vi har delat något alldeles speciellt under dessa dagar och vi från Ångaren Bohuslän bär minnen och upplevelser av stora mått för lång tid framöver! Att segla tillsammans på detta sätt har gett oss ett stort mervärde!”

Det är bara att instämma. Låt oss fortsätta segla tillsammans! Nästa Vänereskader kanske vi kan få med fler aktörer från övriga delar av vårt avlånga land!

Berättelser från sjön

The Sailing of the Fleets    Av Bliss Carman, kanadensisk poet 1859-1927

Now the spring is in the town,                    Nu kom våren hit till stan

Now the wind is in the tree,                        Hör vinden går i alla trän

And the wintered keels go down                Nu vinterns kölar glider ut

To the calling of the sea.                           När havet kallar.

Out from mooring, dock, and slip,             Ut från kajer, docka, slip

Through the harbor buoys they glide,       Mellan hamnens bojar glida.

Drawing seaward till they dip                     Dras till havs, tills de får doppa,

To the swirling of the tide.                          duva, djupt i vattenvirvlar.

One by one and two by two,                       En och en och två och två

Down the channel turns they go,               Genom älvens krökar,

Steering for the open blue                         Styr vi mot det öppna blå

Where the salty great airs blow.                                där de salta höga vindar gå.

Craft of many a build and trim,                Hantverkskonst, byggt och drivet
Every stitch of sail unfurled,                     Varje duk är lossad nu,

Till they hang upon the rim                     hägrar snart på horisontens rand

Of the azure ocean world.                        i oceanens blå blå värld

Who has ever, girl or boy,                        Vem, kille eller tjej

Seen the sea all flecked with gold,             kan se havets gyllene glitter

And not longed to go with joy                 utan att längta ut till glädjen,

Forth upon adventures bold?                   ut till äventyrets värld?

Who could bear to stay indoor,                                Vem står ut att vara inne

Now the wind is in the street,                  nu, när vinden drar i stan,

For the creaking of the oar                                       för årans sköna knarr
the tugging of the sheet!                             för skotets hårda drag!

Now the spring is in the town,                 Nu är våren här i byn

Who would not a rover be,                         vem vill inte dra,

When the wintered keels go down            nu när vinterns kölar glider,

To the calling of the sea?                            nu när havet kallar!

Torsten Billman (1909-1989) var en bildmakare med många sjömotiv, bl.a. från egna resor som eldare i ångfartyg.  Här ser vi hans lavering Eldarskans från 1937.  Det rullar bra – bilden kunde nästan vara från någon av våra segelskutor i hårt väder till havs.

Tekniska Tipset

Avbärarlist

I ytterkanten av däcket har våra skutor ofta en järnskena 50 mm med s.k. halvoval profil, skruvad eller spikad i skandäckslisten till skydd för denna. Fördelen med att ha en järnskena är att den tål lite törnar. Nackdelen är att det likafullt blir mera stryk än vad den tål, och då är det en massa jobb med att ta loss, rikta upp och sätta tillbaka den. En möjlighet är att i stället använda hårt trä. En kyss, en flisa ryker, inga problem att sätta i en ny bit nästa gång vi kommer till en plats med lämplig arbetshöjd, och det är ju ganska ofta. Ju starkare trä du hittar, dess bättre. Ask är både bryt- och slitstarkt. Ek är lite för lättsplittrat. Hittar du greenheart eller något annat ”kajvirke” är det nog det bästa.

Listen ges samma rundning som halvovalt järn, men ta lite extra tjocklek för att få själva listen stark och stadig. Försänk en liten aning för spikskallen och använd en kort och tjock spik. Hittar du inte sådan går det lätt att klippa till vanlig 5” trådspik, till ungefär halva längden. Förborra om underlaget är för hårt att spika i.

Salningen

Långa raka träd till master har i alla tider varit en bristvara. Därför har riggarna fått byggas upp av kortare spiror i flera ”våningar”, dvs. undermasten plus ett varierande antal stänger. Märsstång och bramstång är de vanliga, sedan kommer på större skepp en toppstång, ibland kallad röjelstång. På de senare stålbyggena var bristen på höga träd inget problem längre, för hela masten blev då byggt som ett enda stålrör.

I träriggen skarvas stängerna till närmast understående spira genom att de ställs på en sinnrikt konstruerad hylla kallad salningen. Det blir många tons tryck neråt på en stång vid hård segling och salningen måste därför byggas mycket stark. I den undre spiran lämnas tillräckligt mycket ved upptill för att skapa en utvidgning uppåt, kallad hummern. Den sågas in till en fyrkantig fast hylla och på den ställs två höga bitar av hårt trä, långsalningarna, som förbinds med tvärgående bitar, tvärsalningarna, till ett kraftigt ramverk, som alltså bildar två kvadratiska hål för de spiror som salningen fogar samman.

För att ge ytterligare stöd till långsalningarna för stångens nedåttryck spikas två kindbackar fast på sidorna med grova spik eller trögbultar. Dessa görs så breda att framkanten hamnar under den övre spirans mittlinje. Här är det viktigt att utnyttja träets fiberriktning. Bäst är att använda bitar från ekens nedersta del där fibern rundar ut till rot. Om inget sådant virke finns måste träets fiberriktning läggas snett föröver, annars kan kindbacken spräckas när trycket blir stort.

För att inte hela salningen ska tippa föröver stramas det upp av vanten som läggs runt råtten, mastens smala översta del.  Här läggs först bolstrar av ek som är mjukt rundade så att vantens vajeröglor inte bryts skarpt när de sträcks upp. Ju hårdare det blåser, desto mer stramar vanten upp och håller fast salningen så att den inte tippar framåt. Vajeröglorna lindas med remsor av grov duk (lyftsling är perfekt) innan de träs över råtten.

Den övre spiran är rörlig upp och ner i sitt hål. Stången hissas med ett topprep som skärs i ett skivgatt i stången. När stången hissas vill den förstås tippa över när tyngdpunkten passerat salningen. För att hindra det finns ett särskilt styrbeslag i toppen av råtten som kallas eselhuvudet. När spiran kommit upp i läge skjuts en sprint, en hög ekkil benämnd sluthultet,  in i ett spår som är urhugget tvärskepps i stången. Så firas stången lite och ställer sig på sluthultet. Nu kan topprepet tas bort. Stuva undan och märk det så att ingen går och kapar en bit.

Köp&Sälj

Pockenholz, bitar e. önskemål säljes,
tel. 0708  17 84 70

Beg. segel,
stagsegel och gaffelsegel, säljes billigt, tel. 0708  17 84 70

Lätt att bilda en stödförening

Den som funderar på att bilda en stödförening tvekar vanligen inför den byråkrati som det innebär med stadgar, möten, styrelse, protokoll, kassa osv. osv. Idag finns det enklare lösningar att ta till för att fylla vårt samhälles behov av en demokratisk grundstruktur. En vanlig facebook-grupp räcker för att bilda det nätverk som fartygsägaren ofta behöver ha omkring sig. Där kommer folk och går efter lust och fallenhet. De kan uträtta saker som behöver göras utan att det behöver föras några protokoll. Men någon måste ju hålla kollen förstås. Det är ägaren som bestämmer vad som ska ske med fartyget så att det utvecklas sjömansmässigt, säkerhetsmässigt och inte minst i linje med sin historia. En generös donator av blått tågvirke får finna sig i att vi använder hans rep till vintertäckningen. Inte under gång, vi försöker väl hålla stilen…

Men den svåraste biten är kanske ändå inte hur vi gör formellt med nätverket. Värre att ta sig förbi är nog känslan av att inte rå sig själv, inte vara sin egen med sitt fartyg. Ska andra komma in och ha synpunkter på mitt projekt? När du har tänkt färdigt i den delen och bestämt dig för att bilda en traditionell stödförening för ditt projekt, då kan du läsa vidare här.

-o-

Vanliga enkla föreningsstadgar har en logisk grundritning:
Vad föreningen heter och vad den har för syften/Om medlemskap/Om föreningens högsta beslutande organ, dvs. medlemsmötet/Om styrelsen/Om räkenskaper/Om vad som händer ifall föreningen upplöses. Här ett förslag.

Stadgar för Föreningen Beda av Böda

  1. Föreningen Beda av Böda (FBB) har till syfte att främja och
    stödja bevarandet och seglandet av galeasen Beda av Böda,
    byggd i Västervik år 1888.
  2. Medlem i FBB kan var och en bli som stödjer föreningens
    syften. Medlem erlägger den årsavgift som årsmötet beslutar.
    Medlem som motarbetar föreningens syften kan efter beslut
    av årsmötet uteslutas ur föreningen.
  3. Föreningens högsta beslutande organ är årsmötet. Detta
    skall hållas senast den 28 februari och behandla följande
    punkter:
    1. Val av mötesfunktionärer.
    2. Föreningens verksamhet året som gick.
    3. Föreningens räkenskaper för året som gick.
    4. Revisionsberättelse.
    5. Beslut om ansvarsfrihet för styrelsen.
    6. Förslag från styrelsen och medlemmarna.
    7. Föreningens budget för det kommande året.
    8. Val av styrelse och revisorer för det kommande året.
    9. Övrigt, information.

    Om styrelsen eller minst hälften av FBB:s medlemmar så begär skall
    extra medlemsmöte hållas.

  4. Föreningens löpande verksamhet handhas av en styrelse
    bestående av minst tre ledamöter: Sammankallande, kassör
    och sekreterare.
  5. Kassören skall varje år senast 31 januari ha bokslut klart för
    revision.
  6. Om föreningen upplöses skall eventuella tillgångar tillfalla  –  –  – .

Krångligare än så här behöver det inte vara. Om det finns en strävan att inte bara bevara utan också segla skutan, då vill det till att föreningen (eller nätverket) jobbar hårt på det målet. BEDA SKA SEGLA!  Om så bara för femton kvadratmeter begagnad presenning. Och det så snart det bara går och sedan fortsätta, oförtrutet. Inte ligga vid kaj. Skutan ska gå, det fungerar som ett mantra för alla som jobbar med projektet. Vi kommer aldrig att äga ens en tusendel av den kunskap om segelfartygen som fanns för hundra år sen. Hur de skulle byggas och seglas. Men vi lär oss och det är det som är roligt.

-o-

Kaptajn, kaptajn!!  Ka di gi mej en ny stjerne at styre på! Vi har passeret den di gav mej förud…

Dörhalat

Varför Norge? Där kör dom med handsmidda tjärbrända järnbultar har jag hört. Och linnesegel.  Nä, dom har nog mest Duradon om jag tänker efter. Och hamptåg har väl ingen råd med, ens i fartygsvärnets Norge. Nej, vi som sliter i skutbranschen har inte tid, och inte heller råd, att nörda för mycket med våra skutor. I allmogebåtens värld kan det bli diskussion om vilken fintjära som är bäst. När skutkufen tjärar blir det enkel kvalitet. Dels för att den är billig, dels för att det inte behövs någon ädlare sort till vår förtimring. Ugnsbränd stubbtjära?  Ja, ta hit bara så smetar vi på. Värm den lite innan.

Handsmidda bultar och beslag då? En prisfråga det med. Den maritima kulturminnesvården i Sverige kan inte undvara varmförzinkad gängstång, billigt plattjärn och en elsvets. De gamla hantverken försvinner tyvärr, ett efter ett.  Om inte staten går emellan förstås. Stuckatörer till taklisterna i de K-märkta stadsvåningarna måste vi tydligen utbilda, men inte smeder och timmermän till de skutor som levererade allt trä och tegel till byggena, all ved till kakelugnarna, all potatis till köken och allt hö till hästarna.

Norrmännen försöker i alla fall. Och nog är det härligt med handsmidda knän och bombeslag. I gamla lådor hittar vi ju en hel del grejer, men det är ytterst sällan de passar i måtten just där de behövs.

-o-

En sak har jag tänkt mycket på de senaste åren. Barn och ungdomar hålls inomhus från  1  till 25 års ålder. De utsätts för tankar och teorier i en aldrig sinande ström, full av motsägelser. Lägg därtill att fritiden alltmer består av spel i alla former. Inte spel om pengar, utan  spel som ska vara en bild av någon sorts verklighet. Dessutom erbjuds ungdomarna idrott där det gäller att öka sin fysiska prestationsförmåga till max. Springa på rullband, ro i roddmaskiner och lyfta tyngder upp och ner, nästan bara inomhus, det är den väg till fysisk hälsa som erbjuds.

Det oroar mej att all denna aktivitet, alla dessa kilowatt, inte alls handlar om att göra verkliga saker, tillverka saker, underhålla saker, få grepp om riktiga saker. Trä, metall, plast, lera, papper, tyg. Fiberriktningar, impregnering,  gängtyper, bearbetning av material, strukturer, hållfasthet, greppvänlighet, säkerhet, klyvbarhet, ytbehandling…  Borr, tråd, rundjärn, fiddar, raspar, nåltyper, eggverktyg, formspatlar, hyvelstål, symaskiner, bågsågar, lod, drejskivor, saxar, penslar, svetsaggregat…

Är det inte här vi ska försöka böja den oroande kurvan uppåt igen, den som visar människornas  psykiska hälsa?

Hakon Malmborg

Landkallar

Till sist, en gåta

Varför skriver inte fler i FÖRDEVIND?
Förklaring 1:   – Jag skriver så dålig svenska.  Svar: Det fixar vi. Alla redaktioner ”tvättar” inkomna manus.
Förklaring 2:  – Jag hinner inte!  Svar: Det gör du visst det! Du som har förmånen att få jobba och segla med ett fartyg från förr, du har så mycket att dela med dig av. Du måste helt enkelt skärpa dej nu. En folkrörelse med över sjutusen medlemmar kan inte överleva på 2-3 aktiva.

Facebooktwittermail
Publicerad Lämna en kommentar

FÖRDEVIND 2019-5

Medlemstidning för Sveriges Segelfartygsförbund ISSN 2003-1823
E-post: fordevind@ssfb.se Redaktör och ansvarig utgivare: Hakon Malmborg

Jul igen. Skutan ligger ´väl förtöjd´ enligt loggboken och årets distans kan läsas av på GPS-loggen. Om det nu har varit någon distans, alltför många av våra medlemsfartyg är ännu inte under segel. Vi vet i skrivande stund inte exakt hur många de är. Men så mycket är klart att ingen riktig förening överger en enda av sina medlemmar, hur lite hon än ståtar med vimplar, flaggor och tillryggalagda sjömil.

Ett tjåkt, påkostande julnummer, som det stod en gång i tidningen MAD, överlämnas härmed till den som har en timme över i mellandagarna.

GOD JUL!

Transporthistoriskt Nätverk – anteckningar från höstmötet

Deltagare:
ArbetSam – Helena Törnqvist och Lovisa Almborg.
SMTM (tidigare SMM, Statens Maritima Museer) – Sophie Nyman, Fredrik Blomqvist, Karolina Matts
Segelskepp – Christer Ericson, Hakon Malmborg, SSF
Ångfartyg – Anders Svensson, SÅF
Fritidsbåt – Rutger Palmstierna, BHRF
Järnväg – Anders Svensson, JHRF
Väg – Kurt Sjöberg, MHRF
Flyg – Stieg Ingvarsson, SFF och Kjell Franzén EAA Sverige

1. SMTM hade haft en forskardag om transporthistoria med ca 60 deltagare, som berättade om allt från Skånes alléer till de stora malmtransportsy-stemens framväxt i Norrbotten. Brett deltagande alltså, mycket professionell forskning pågår. Även om interaktion mellan transportslag, alltså hur det ena har avlöst det andra, t.ex. cykel-lastbil (1920-talet). Skuta-lastbil (1960-talet) pekade vi på.

2. RAÄ:s rapport till regeringen om lagskydd för det rörliga kulturarvet ligger hos Kulturdepartementet för beredning. De som motionerat i riksdagen ska kontaktas för ev. enkel fråga varför inget har hänt. Vilka objekt ska vara kvalificerade för att få stöd av denna lag? Kort sagt: Hur ska lagen tillämpas?

3. Lärlingsfrågan är högaktuell för SSF eftersom Beckholmssektionen tre gånger i rad har fått nej från RAÄ till pengar för utbildning av skeppbyggarlärlingar. Även för flygmotorer och ångmaskiner behövs lärlingsutbildning. Stieg (flyg) föreslår benämningen ”Kulturminnes-tekniker” för lärlingsutbildningar inom det transporthistoriska området.

4. SMTM redovisade pågående arbete med placering av omfattande flyg- och väghistoriska samlingar.

5. Uppföljning av skrivelser om bl.a. hanteringen av krav på ångpanneskötare redovisades.

6. Lägesrapporter gavs från deltagarnas verksamhetsområden.
Ångbåtar och ånglok behöver elda rökfritt. Veteranbåtsägarna diskuterar bl.a. bottenfärg. Segelskutorna: Gränsen båt-skepp/Fartygsvärncentra/ Basic Safety och andra behörighetsfrågor/ Sjöpraktiska utbildningar.

7. Övriga frågor (urval)
o GDPR är en ny EU-förordning om publicering av personnamn. Varje
företag måste ha en personuppgiftsansvarig.
o Hur får vi in medlemsavgifter? Betala eller adjö?
o Årets riksdagsmotioner verkar mest ha rört väg- och tåghistoria.
o SSF vill veta mer om ThN-områdets kostnadsbilder lokalt: Vad kostar
ett fartygsskrov, en banvall, ett flygplan att hålla i drift. Intäkter?
o SSF påtalar ojämnhet i statsstödet till fartygsbevarande och frågar om
övriga medlemmar av ThN har motsvarande frågeställning.
o SSF vill se en sammanställning av nuvarande statsstöd till utbildning i
utdöende hantverksyrken.

Välbesökt novembermöte

Onsdag 27 november ordnade SSF informationsmöte med beckholmssektionen i Stöttboden. Det blev ett trevligt och välbesökt möte med närmare 40 deltagare från ett tiotal medlemsskutor och andra skutengagerade. Från SSF deltog ordföranden Christer Ericson från Landskrona och styrelseledamöterna Pelle Olsson och Mats Svensson. Från BDF deltog ordf. Jan Hedegård, varvschefen Rickard Nyqvist och verksamhetsansvariga Tina Trollmo. Våra ordförande informerade om aktuella frågor och det blev en livlig debatt med många ideer av alla slag.

Kvällens clou blev Vanessa McIntoshs nya film om arbetena med skeppen i beckholmsdockan, ungdomsseglingar med mera. Filmen väckte allmänt jubel och vi var överens om att den kan användas i många sammanhang, t.ex. när vi deltar i Allt för Sjön eller andra friluftsmässor.
Fler regionmöten är att vänta.

Utbildning

Rörelsen behöver utbilda. Det behövs skeppstimmermän. Inom metall finns det tiotusentals yrkesmän, men inom trähanteringen råder brist. Det behövs riggare. Och så behövs det förstås kunniga och behöriga däcksmän och nautiker. Som gillar människor, i de fall skutan är ett kollektiv. Och som kan segla eller vill lära sig segla. Till de sistnämnda ger vi rådet att ta del av det föredrag som finns som bilaga till förra numret av FÖRDEVIND.
Det vore kul om vi kunde betala vanliga löner. Den härliga upplevelsen av att få trampa ett hundraårigt skutdäck räcker kanske inte i längden som betalning… (Eller ?)

Kustkulturen

Inom skutvärlden har funnits en oro för att komma bort bland alla allmogebåtar. Dels för att det rent fysiskt är svårt att ha dem vid samma förtöjningsplatser. Dels för att ett samhällsstöd till skutorna kan bli svagare om vi ska blanda in alla flytetyg. Virket till en båt kan få plats på ett bilsläp men för virket till ett skepp räcker inte fem långtradare med släp.

Men högfärd är ju inget bra sinnestillstånd. Skutorna ska inte isolera sig. Ta bara en tidskrift som Träbiten. Genom årtionden har Föreningen Allmogebåtar här publicerat ett kustkulturmaterial, i bild och text, som är högintressant för varje skutseglare. En omgång av denna publikation bör finnas vid varje ´fartygsvärncenter´. Den är en viktig grund för all utbildning inom vårt område.

SCHOLARE våren 2020

Ledarutbildning (för nya och aktiva ledare)
Onsdag 22/1        Sjukvård
Onsdag 19/2         Navigation (grundnivå)
Lördag 29/2        Temadag: Ledarskap & samarbete
Onsdag 18/3        Ej bestämt
Lördag 28/3        Temadag: Arbete på däck (för de som seglat lite mindre)
och grundläggande maskin och tekniska system (för de
som seglat lite mer).
Torsdag-söndag 30/4 – 3/5    Avslutande övningssegling (”Vårkråkan”).

Temakvällar

Torsdag 16/1
Hur man bygger en kravell. Korhan Koman, skeppsbyggmästare på Tre Kronor, ritar och berättar.

Torsdag 13/2
Skuthistorier genom tiderna. Anders Berg, trägen kustkulturarbetare och tidigare ordförande i SSF, berättar och visar bilder från kust och hav.

Torsdag 12/3
Hur vi fäster och skarvar tåg. Intensivträning med Hakon Malmborg och Peter Rundström.
Alla kvällar börjar kl. 18.15. Soppa och mackor från 17.30.
Lokal: Stöttboden, Beckholmen

Information och anmälan:  https://forms.gle/zRTREKVUnnDPfeBHA

Uddar i Östersjön

I forntiden höll vi oss längs kusten. Det fanns två bra skäl till det: Lätt att få natthamn och noll risk att komma vilse. Men vi kunde ju inte låta bli att ge oss ut på havet. Nu fanns bara havshorisont, hur skulle en nu orientera sig? Vindar, moln, luktsinne och fåglars rörelser kunde ge viss vägledning. När kompassen kom blev det lättare.

Förr eller senare land får vi land i sikte och ett visst lugn infinner sig, som blir ännu bättre när vi kan angöra land. Detta sker när någonting går att identifiera – ett berg, ett kyrktorn, en båk. En sådan fast känd punkt kallas en ort.

I Östersjön finns två centrala stödjepunkter där det här med ort har satt spår i själva namnet: Landsort på Öja och Dagerort på Dagö (Hiumaa). Vi har också Krysserort vid Viborg och Pakkerort vid Paldiski. Beteckningen ort fick dessa uddar när de försågs med båkar och senare fyrar. Många tror att åsynen av märket framför allt innebär att sjöfararen nu har fått något att styra mot, ett slags fri väg fram till klippan. Men det ska hen akta sig noga för. Ortens uppgift är att vara den fasta punkt i universum som ger en bäring på kompassen.

Avståndet fås genom att vi håller en fast kurs ett gott stycke vid sidan av. När Landsort är om babord, 45 grader från vår kurs, läser vi av loggen. När den är tvärs läser vi av den igen. Då har vi enkelt fått fram avståndet till orten och vet ganska exakt var vi är. Så tar vi ut den nya kursen mot Dagerort! Samma procedur där, fast om styrbord. Snart är vi i danskarnas borg, Taan Linna, Tallinn.

Våra skepp

Valkyrien, ketch

Signalbokstäver SJWI
Ålekvass, frakt av levande fisk och ål i Danmark fram till mitten av 80-talet.
Byggd 1935 av ek hos C. Jensen & Sönner, Nyborg (Danmark)
L.ö.a.: 16,5 m.
Största bredd: 3,90 m.
Djupgående: 2,3 m.
Dräktighet: 19,9 brt.
Segelyta: 200 kvm.
Maskin: Volvo Penta 95 hkr.
Ägare: Kullens Skutseglare sedan 1998

Valkyrien

Seglation

Kring 1 februari börjar det rycka i seglingstarmen. Då, när det börjar ljusna lite, börjar folk fundera så smått över kommande sommaräventyr, och sondera lite. Då är det bra att ha ett svar. Här rapporterar du in dina seglingsplaner för 2020. Glöm inte att göra det, så snart de har klarnat. Den 1 februari kommer nästa FÖRDEVIND, var med då!

Bonden sår i mars – vi sår i februari.

Tekniska Tipset

Brand A 60

Maskinrum ska vara isolerade ”A 60”, dvs det ska kunna brinna en timme innan det sprider sig till andra delar av fartyget. Det finns ett godkänt sätt att slippa klä in hela maskinrummet med brandisolering och inte behöva ha flera stora CO2-tuber och det är att bygga en motorhuv med A 60-egenskaper. Gör ett ramverk av U-profiler och bygg huven i lösa rektanglar som enkelt stoppas ner i spåren. Använd dubbel mineritskiva som skruvas ihop med försänkt skruv. Anslut dysan för CO2 med ett rör upp till däck, där du har en CO2-släckare fastsatt på kajutskottet i ett skåp som larmar när det öppnas. En tredje fördel med detta system är att en person som befinner sig i maskinrummeet hinner sätta sig i säkerhet när larmet går, eftersom koldioxiden hamnar i motorhuven och först efter en stund läcker ut i övriga maskinrummet.

Måla med linoljefärg

Det är lätt, roligt, ekonomiskt och, i de flesta fall ombord, väldigt bra. Målad yta tvättas med målartvätt och målas med outspädd linoljefärg. Bart trä grundas med 50/50 linoljefärg och lacknafta. Sen stryker du tre gånger med 80/20 av samma ingredienser. Slutstrykning med outspädd linoljefärg.
Så enkelt är det!

Skeppsbåten

Skeppsbåten är en liten värld för sig. Det blir så lätt att den försummas i allt det viktiga som måste göras med skutan på våren. Men kom ihåg att en seglande sjöman inte får vara en orörlig pjäs på däck utan måste kunna göra en snabb och skicklig insats även i en mindre båt. Därför är skeppsbåten så viktig. Den lär oss elementärt sjömanskap. Folk lär sig hantera mycket, t.ex. ösa med öskar, en konst i sig. Och så får de grundkunskaper – spant, bord, stävar, knän, reling, årtullar, durkar, tofter, dyvicka.
På kvällen firas den ner och förtöjs på utsidan. Om du inte gör det kommer båten snart att bli förvaringsplats för diverse pinaler. Nej i sjön ska hon, halas föröver, årklykorna stoppas i, fendrarna ut, lejdare hängs ut. På tofterna ligger årorna, med årbladen akteröver. Kanske ett roder hängs på och en liten spririgg kommer upp för en kvällssegling. Men för det mesta är det lugnt på viken och det är så skönt med en roddtur för en halvtimme med bästisen, i fred för larmet ombord.
Här är det inte fasta åror som gäller, en riktig sjöman måste kunna skevra sina åror i motvind. Är hen i högform kan det bli en uppvisning i vrickning. Det måste övas så klart. Tänk så vanligt det var förr. Titta på Monets mest berömda målning från Londons hamn. Mitt i tavlan, i en liten båt står en människa och vrickar! Och han ´med en år´, Olle på höbåten i Bellmans sjöstycke Solen glimmar ! Han hade ju stått ensam på däck och vrickat sin skuta i två timmar från Lovö, när vimpeln sträcktes klockan fyra på morron och yrvakna hjärtegrynet Kerstin kom ur kajutan för att ´seglen föra´.
Om inte skeppsbåten sjösätts ofta så gistnar den och blir förstörd. Det är nedkylningen av träet som betyder mest här. Solvarmt vatten i botten är rena döden för en träbåt. Och så blir den som sagt full av grejer, vilket gör att den inte kommer i sjön, vilket gör att den blir full av grejer…
Det är inte nödvändigt att ha skeppsbåten målad invändigt, det blir mycket jobb. Gör en blandning av tjära och terpentin och stryk insidan varje vinter. Var noga med att det tränger in i alla skrymslen. Blås rent först med tryckluft. Utsidan däremot är av tradition vitmålad.
Det är viktigt att skeppsbåten glider lätt genom vattnet, annars går halva nöjet förlorat, det gäller både rodden och seglingen. Ta bort grabrails i botten, även om de representerar ett stycke historia från den tiden då skeppsbåten var livbåt.

Många har ersatt skeppsbåten med en gummibåt. Den är till stor hjälp att kunna puffa med i trånga hamnar. Bogpropeller är dyrt att sätta in och bromsar dessutom framfarten. Men som rescuebåt duger faktiskt den gamla skeppsbåten riktigt bra. Och med en 6 hk aktersnurra går det ju bra att puffa i hamn. En liten stävputa i fören är inte fel. Inspektionen godkänner skeppsbåten som rescuebåt, den är ju formad för att kunna skopa upp en nödställd (inkl. 200 liter vatten som du snart öser ut).
En skuta utan sin skeppsbåt är som en trerätters utan dessert. Eller en kyss förutan snus som det hette på Albert Engströms tid. Närapå oschangtilt! Ja det är inte klokt vad bra det är med en riktig skeppsbåt. Det sköna klucket i kvällsbrisen, kan du vara utan det?

Berättelser från sjön

Från Bengt Hubendicks bok Under salta segel kommer den här skildringen från Themsen 1877:
En fin dag med västlig bris och trekvarts högvatten kunde Blackwallhamnen vara en skön plats för den som tycker om fartyg. Pråmar, skonare, billiboys från Goole, en och annan holländsk galliot och en smart fiskfraktare var i rörelse och kryssade uppför floden. Mitt i alltsammans slingrade sig en och annan liten ångare med höga skorstenar och rutmönstrade sidor fram under ideligt ropande ´lätt framåt´, ´vackert babord´, ´stopp´ från bryggan. En grabb, den tidens maskintelegraf, lutade sig över maskinskylightet med blicken mot kapten, tolkade varje gest och ropade den vidare till maskinisten.
Det var helt otroligt hur man lyckades undvika kollisioner. Varje hotande situation klarades med en hårsmån. Naturligtvis inträffade ibland små sammanstötningar som inte gjorde värre skada än att lite färg eller tjära täckte över spåren, knuffar som inte sällan gav de små fartygen hjälp framåt. Briggarna från Tyne ansågs vara särskilt skickliga i denna speciella form av sjömanskap. Det påstods att de kunde konsten att knuffa en större seglare i just den rätta vinkeln för att hjälpa dem vid en nödvändig stagvändning.

Dörhalat

Bygga brygga kan ske på många sätt. 1970 byggde vi Lord Nelsonbryggan i Bromma. Ner med några plywoodskivor och i med betong. Till armering några gamla cyklar och väremeelement. Nu, 50 år senare, var det inte lika lätt.

Länsstyrelsen ska säga sitt för det är ju en meter ut i vattnet. Procedurer, stämpelavgifter. Remiss till kommunens miljönämnd som meddelar att vi får inte bygga på våren och inte på sommaren och inte på vintern men möjligen i oktober-november, för att inte störa fisken.

Vi satte igång 8 oktober. Nu kom expertisen. Varning här och varning där. Armeringsnäten ska fästas så, inte så, och vad händer nere vid botten när betongen kommer och hur har ni tänkt er att hålla emot 29 ton (12 kbm) med dom där pinnarna och vad har ni som håller fast alltihop vid det sluttande underlaget? Nu är det i alla fall gjutet och klart. Balkar och trädäck återstår.

Hade vi vetat allt det här hade vi förstås gjort en kopia av vår enkla träbrygga, som har gjort god tjänst sedan 1990. Hakon Malmborg
(PS Lordenbryggan står kvar, i bästa skick!)

Till sist önskar FÖRDEVIND sina läsare ett
GOTT NYTT ÅR!


Årsmöte

Boka dag för årsmötet 2020

Nästa årsmöte hålls lördagen den 14 mars, i Stöttboden, Beckholmen

Facebooktwittermail