Publicerad Lämna en kommentar

FÖRDEVIND 2020-1

Medlemstidning för Sveriges Segelfartygsförbund

ISSN 2003-1823
E-post: fordevind@ssfb.se

Redaktör och ansvarig utgivare: Hakon Malmborg


Årsmötet

SSF:s årsmöte hålls

lördagen den 14 mars 2020 kl. 14.00

Lokal: Stöttboden, Beckholmen.

Hög tid att söka bidrag från RAÄ och SMTM

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) fördelar varje år statsbidrag till arbetslivsmuseer. Alla fartyg med anknytning till svensk transporthistoria är arbetslivsmuseer.  Googla på RAÄ och klicka vidare till Arbetslivsmuseer, så hittar du anvisningar för hur du söker. Beskriv ditt fartyg och vad du behöver pengar till.  Men   s k y n d a   d i g , ansökningstiden går ut redan på onsdag, den  1 2   f e b r u a r i

Statens Maritima och Transporthistoriska Museer (SMTM) fördelar varje år statsbidrag till fartygsbevarande. Alla fartyg med anknytning till svensk transporthistoria har möjlighet att få del av bidraget.  Googla på Fartygsstöd så hittar du anvisningar för hur du söker bidraget. Beskriv ditt fartyg och vad du behöver pengar till. Ansökningstiden för detta bidrag går ut  1 5   m a r s

Behöver du hjälp med att skriva din ansökan, ring 0708 17 84 70.

Våra skepp

Nordhav, slup

  • Signalbokstäver:  SJIP
    Nordsjöfiskare  fram till 1970-talet.  I fritidsfart sedan 1980.
  • Byggd 1936 i fur och ek av H. Stensen & Sönner i Hemnes, Norge.
  • L.ö.a:  15,5 m.
  • Förtöjningslängd:  20,5 m.
  • Största bredd:  4,3 m.
  • Djupgående:  2,15 m.
  • Dräktighet:  18,5 brt.
  • Segelyta:  150 kvm.
  • Maskin:  MD 100 B,  150 hkr.
    Ägare:  Christer Engström, Luleå

Utbildning

Nordisk Gaffelriggseminar 2020

hålls 24 – 27 september i Holbæk, Danmark.

Anmälan till   morten.hesthammer@fartoyvern.no

SCHOLARE – kunskapslyft för aktiva skutseglare

Vårterminen har börjat med en temakväll kring Träfartygets uppbyggnad 16/1 och en onsdagsträff med Sjukvård/olycksfall ombord 22/1. Närmast på programmet temakvällar om Skuthistoria från våra kuster 13/2 och Tågarbeten/knopar 12 mars. Heldag med däcksrutiner 28/3.

Anmälan (obligatorisk)  via   https://forms.gle/zRTREKVUnnDPfeBHA

Seglation

Vänereskadern 2018

Från Tommy Andersson, Maritimt i Väst, fick vi in detta bidrag redan i somras. Tyvärr har det inte kommit med i FÖRDEVIND tidigare men bättre sent än aldrig. För det är en stor och härlig grej att berätta om. (Vi har kortat ner lite.)

Det var Västkustskutorna, Maritimt i Väst, Sällskapet Ångbåten, Trollhättans, Åmåls, Mariestads och Lidköpings kommuner samt Prisma VGR  (digital arena för Västra Götalands industriella kulturarv)  som arrangerade eskadern. Vi startade i Göteborg den 29/7 och på kvällen lade vi till vid den gamla varvskajen i Lödöse. Det var Mathilda, Westvind, Ida, Nymlan, Laura, Nordland, Eureka, Viktoria-Marie och Måsen. Vid Trollhättan slussade ångaren Bohuslän först och därefter alla övriga gemensamt. Packat med åskådare! Westvind sköt ankomstsalut.

Trollhättan ordnade samtidigt Slussdagen, med närmare 10.000 besökare. Besättningarna berättade om skutorna och deras verksamhet. Kommunen bjöd besättningarna på middag.

Den 31/7 lade alla skutorna och Bohuslän till vid Köpmannehamn. Under kvällen umgicks alla ombord eller iland. Jag tog med mig två unga skutseglare på en visning av å/f Bohuslän. De var så imponerade av den gamla ångaren att de nu funderar på att även bli medlemmar i Sällskapet Ångbåten.

Den 1/8 gick alla utom Bohuslän in i Dalslands kanal upp till Upperud. Bogserbåten Herbert körde turer upp i slussen med besättningarna. Enligt kanaldirektören Benny Ruus var detta ett historiskt besök av 8 st äldre skutor – detta kommer aldrig att hända igen utbrast Benny. Vi får väl se 2021! Hundratals besökare hade samlats. Det var vackert men trångt! Viktoria-Marie fick väja i en trång passage för en fritidsbåt som nog blev handlingsförlamad när det dök upp ett långt peke mitt i en krök! Efter besöket i Upperud lade alla åter till i Köpmannehamn.

Den 2/8 avseglade eskadern till Åmål. Vänergaleasen Mina låg redan vid kaj. Westvind sköt ankomstsalut som besvarades av karoliner från land. Pampigt! Den 3 och 4/8 hade skutorna Old Ships Race i Åmålsviken. Åskådare kunde följa seglingarna från land, från Bohuslän och från Herbert som gjorde turer med besökare.

I kulturhuset berättade flera skeppare historien om sina skutor. Bland övriga aktiviteter fanns Henåns Roddklubb som erbjöd besökare prova-på  i deras 10-huggare. Laurinföreningen visade tändkulemotorer och Repslageriet från Älvängen visade sin verksamhet. NAV informerade om Åmåls Järnvägsmuseum. Alla var mycket nöjda med arrangemangen som hade ca 15-20000 besökare!

Den 5/8 återvände fyra skepp till Trollhättan, Mathilda seglade till Sjötorp och övriga skutor till Kållandsö. Den 7/8 sammanstrålade alla åter i Mariestad som ordnat Maritim Dag med många aktiviteter och besökare. Mathilda hade med sig 9 st nyanlända ungdomar från Mariestad som fick segla med dit från Sjötorp – en del i Maritimt i Västs projekt Maritimt Äventyr. Tre av ungdomarna blev intresserade av att fortsätta att segla skuta och nu har vi kopplat ihop dem med galeasen Mina. Ca 5000 besökte hamndagen.
Den 8/8 seglades ett Old Ships Race från Mariestad till Lidköping.

Mathilda, Westvind, Nymlan och Laura deltog. På grund av stormvarning den 9/8 vände Eureka och Nordland hemåt. Mina deltog inte i racet utan gick för motor. Lidköping var intresserade av ett återbesök till deras jubileum 2021. Ca 5000 besökte Lidköpings hamndag.

I varje hamn var det Öppet Skepp i skutorna och i alla hamnar blev besättningarna bjudna på middag.
Här slutade Vänereskadern 2018, ett mycket lyckat samverkansprojekt. Vi som under en lång tid arbetet med projektet är mycket nöjda med resultatet. Vi har skapat ett samarbete mellan ånga, segel och övriga aktörer, lyft upp det maritima kulturarvet och visat upp det för tusentals besökare runt Vänern.

Ett samverkansprojekt som Vänern 2018 är till gagn för alla parter.
Skepparen Ingemar Peterson på Bohuslän mailade följande:

” – – –  Vi har delat något alldeles speciellt under dessa dagar och vi från Ångaren Bohuslän bär minnen och upplevelser av stora mått för lång tid framöver! Att segla tillsammans på detta sätt har gett oss ett stort mervärde!”

Det är bara att instämma. Låt oss fortsätta segla tillsammans! Nästa Vänereskader kanske vi kan få med fler aktörer från övriga delar av vårt avlånga land!

Berättelser från sjön

The Sailing of the Fleets    Av Bliss Carman, kanadensisk poet 1859-1927

Now the spring is in the town,                    Nu kom våren hit till stan

Now the wind is in the tree,                        Hör vinden går i alla trän

And the wintered keels go down                Nu vinterns kölar glider ut

To the calling of the sea.                           När havet kallar.

Out from mooring, dock, and slip,             Ut från kajer, docka, slip

Through the harbor buoys they glide,       Mellan hamnens bojar glida.

Drawing seaward till they dip                     Dras till havs, tills de får doppa,

To the swirling of the tide.                          duva, djupt i vattenvirvlar.

One by one and two by two,                       En och en och två och två

Down the channel turns they go,               Genom älvens krökar,

Steering for the open blue                         Styr vi mot det öppna blå

Where the salty great airs blow.                                där de salta höga vindar gå.

Craft of many a build and trim,                Hantverkskonst, byggt och drivet
Every stitch of sail unfurled,                     Varje duk är lossad nu,

Till they hang upon the rim                     hägrar snart på horisontens rand

Of the azure ocean world.                        i oceanens blå blå värld

Who has ever, girl or boy,                        Vem, kille eller tjej

Seen the sea all flecked with gold,             kan se havets gyllene glitter

And not longed to go with joy                 utan att längta ut till glädjen,

Forth upon adventures bold?                   ut till äventyrets värld?

Who could bear to stay indoor,                                Vem står ut att vara inne

Now the wind is in the street,                  nu, när vinden drar i stan,

For the creaking of the oar                                       för årans sköna knarr
the tugging of the sheet!                             för skotets hårda drag!

Now the spring is in the town,                 Nu är våren här i byn

Who would not a rover be,                         vem vill inte dra,

When the wintered keels go down            nu när vinterns kölar glider,

To the calling of the sea?                            nu när havet kallar!

Torsten Billman (1909-1989) var en bildmakare med många sjömotiv, bl.a. från egna resor som eldare i ångfartyg.  Här ser vi hans lavering Eldarskans från 1937.  Det rullar bra – bilden kunde nästan vara från någon av våra segelskutor i hårt väder till havs.

Tekniska Tipset

Avbärarlist

I ytterkanten av däcket har våra skutor ofta en järnskena 50 mm med s.k. halvoval profil, skruvad eller spikad i skandäckslisten till skydd för denna. Fördelen med att ha en järnskena är att den tål lite törnar. Nackdelen är att det likafullt blir mera stryk än vad den tål, och då är det en massa jobb med att ta loss, rikta upp och sätta tillbaka den. En möjlighet är att i stället använda hårt trä. En kyss, en flisa ryker, inga problem att sätta i en ny bit nästa gång vi kommer till en plats med lämplig arbetshöjd, och det är ju ganska ofta. Ju starkare trä du hittar, dess bättre. Ask är både bryt- och slitstarkt. Ek är lite för lättsplittrat. Hittar du greenheart eller något annat ”kajvirke” är det nog det bästa.

Listen ges samma rundning som halvovalt järn, men ta lite extra tjocklek för att få själva listen stark och stadig. Försänk en liten aning för spikskallen och använd en kort och tjock spik. Hittar du inte sådan går det lätt att klippa till vanlig 5” trådspik, till ungefär halva längden. Förborra om underlaget är för hårt att spika i.

Salningen

Långa raka träd till master har i alla tider varit en bristvara. Därför har riggarna fått byggas upp av kortare spiror i flera ”våningar”, dvs. undermasten plus ett varierande antal stänger. Märsstång och bramstång är de vanliga, sedan kommer på större skepp en toppstång, ibland kallad röjelstång. På de senare stålbyggena var bristen på höga träd inget problem längre, för hela masten blev då byggt som ett enda stålrör.

I träriggen skarvas stängerna till närmast understående spira genom att de ställs på en sinnrikt konstruerad hylla kallad salningen. Det blir många tons tryck neråt på en stång vid hård segling och salningen måste därför byggas mycket stark. I den undre spiran lämnas tillräckligt mycket ved upptill för att skapa en utvidgning uppåt, kallad hummern. Den sågas in till en fyrkantig fast hylla och på den ställs två höga bitar av hårt trä, långsalningarna, som förbinds med tvärgående bitar, tvärsalningarna, till ett kraftigt ramverk, som alltså bildar två kvadratiska hål för de spiror som salningen fogar samman.

För att ge ytterligare stöd till långsalningarna för stångens nedåttryck spikas två kindbackar fast på sidorna med grova spik eller trögbultar. Dessa görs så breda att framkanten hamnar under den övre spirans mittlinje. Här är det viktigt att utnyttja träets fiberriktning. Bäst är att använda bitar från ekens nedersta del där fibern rundar ut till rot. Om inget sådant virke finns måste träets fiberriktning läggas snett föröver, annars kan kindbacken spräckas när trycket blir stort.

För att inte hela salningen ska tippa föröver stramas det upp av vanten som läggs runt råtten, mastens smala översta del.  Här läggs först bolstrar av ek som är mjukt rundade så att vantens vajeröglor inte bryts skarpt när de sträcks upp. Ju hårdare det blåser, desto mer stramar vanten upp och håller fast salningen så att den inte tippar framåt. Vajeröglorna lindas med remsor av grov duk (lyftsling är perfekt) innan de träs över råtten.

Den övre spiran är rörlig upp och ner i sitt hål. Stången hissas med ett topprep som skärs i ett skivgatt i stången. När stången hissas vill den förstås tippa över när tyngdpunkten passerat salningen. För att hindra det finns ett särskilt styrbeslag i toppen av råtten som kallas eselhuvudet. När spiran kommit upp i läge skjuts en sprint, en hög ekkil benämnd sluthultet,  in i ett spår som är urhugget tvärskepps i stången. Så firas stången lite och ställer sig på sluthultet. Nu kan topprepet tas bort. Stuva undan och märk det så att ingen går och kapar en bit.

Köp&Sälj

Pockenholz, bitar e. önskemål säljes,
tel. 0708  17 84 70

Beg. segel,
stagsegel och gaffelsegel, säljes billigt, tel. 0708  17 84 70

Lätt att bilda en stödförening

Den som funderar på att bilda en stödförening tvekar vanligen inför den byråkrati som det innebär med stadgar, möten, styrelse, protokoll, kassa osv. osv. Idag finns det enklare lösningar att ta till för att fylla vårt samhälles behov av en demokratisk grundstruktur. En vanlig facebook-grupp räcker för att bilda det nätverk som fartygsägaren ofta behöver ha omkring sig. Där kommer folk och går efter lust och fallenhet. De kan uträtta saker som behöver göras utan att det behöver föras några protokoll. Men någon måste ju hålla kollen förstås. Det är ägaren som bestämmer vad som ska ske med fartyget så att det utvecklas sjömansmässigt, säkerhetsmässigt och inte minst i linje med sin historia. En generös donator av blått tågvirke får finna sig i att vi använder hans rep till vintertäckningen. Inte under gång, vi försöker väl hålla stilen…

Men den svåraste biten är kanske ändå inte hur vi gör formellt med nätverket. Värre att ta sig förbi är nog känslan av att inte rå sig själv, inte vara sin egen med sitt fartyg. Ska andra komma in och ha synpunkter på mitt projekt? När du har tänkt färdigt i den delen och bestämt dig för att bilda en traditionell stödförening för ditt projekt, då kan du läsa vidare här.

-o-

Vanliga enkla föreningsstadgar har en logisk grundritning:
Vad föreningen heter och vad den har för syften/Om medlemskap/Om föreningens högsta beslutande organ, dvs. medlemsmötet/Om styrelsen/Om räkenskaper/Om vad som händer ifall föreningen upplöses. Här ett förslag.

Stadgar för Föreningen Beda av Böda

  1. Föreningen Beda av Böda (FBB) har till syfte att främja och
    stödja bevarandet och seglandet av galeasen Beda av Böda,
    byggd i Västervik år 1888.
  2. Medlem i FBB kan var och en bli som stödjer föreningens
    syften. Medlem erlägger den årsavgift som årsmötet beslutar.
    Medlem som motarbetar föreningens syften kan efter beslut
    av årsmötet uteslutas ur föreningen.
  3. Föreningens högsta beslutande organ är årsmötet. Detta
    skall hållas senast den 28 februari och behandla följande
    punkter:
    1. Val av mötesfunktionärer.
    2. Föreningens verksamhet året som gick.
    3. Föreningens räkenskaper för året som gick.
    4. Revisionsberättelse.
    5. Beslut om ansvarsfrihet för styrelsen.
    6. Förslag från styrelsen och medlemmarna.
    7. Föreningens budget för det kommande året.
    8. Val av styrelse och revisorer för det kommande året.
    9. Övrigt, information.

    Om styrelsen eller minst hälften av FBB:s medlemmar så begär skall
    extra medlemsmöte hållas.

  4. Föreningens löpande verksamhet handhas av en styrelse
    bestående av minst tre ledamöter: Sammankallande, kassör
    och sekreterare.
  5. Kassören skall varje år senast 31 januari ha bokslut klart för
    revision.
  6. Om föreningen upplöses skall eventuella tillgångar tillfalla  –  –  – .

Krångligare än så här behöver det inte vara. Om det finns en strävan att inte bara bevara utan också segla skutan, då vill det till att föreningen (eller nätverket) jobbar hårt på det målet. BEDA SKA SEGLA!  Om så bara för femton kvadratmeter begagnad presenning. Och det så snart det bara går och sedan fortsätta, oförtrutet. Inte ligga vid kaj. Skutan ska gå, det fungerar som ett mantra för alla som jobbar med projektet. Vi kommer aldrig att äga ens en tusendel av den kunskap om segelfartygen som fanns för hundra år sen. Hur de skulle byggas och seglas. Men vi lär oss och det är det som är roligt.

-o-

Kaptajn, kaptajn!!  Ka di gi mej en ny stjerne at styre på! Vi har passeret den di gav mej förud…

Dörhalat

Varför Norge? Där kör dom med handsmidda tjärbrända järnbultar har jag hört. Och linnesegel.  Nä, dom har nog mest Duradon om jag tänker efter. Och hamptåg har väl ingen råd med, ens i fartygsvärnets Norge. Nej, vi som sliter i skutbranschen har inte tid, och inte heller råd, att nörda för mycket med våra skutor. I allmogebåtens värld kan det bli diskussion om vilken fintjära som är bäst. När skutkufen tjärar blir det enkel kvalitet. Dels för att den är billig, dels för att det inte behövs någon ädlare sort till vår förtimring. Ugnsbränd stubbtjära?  Ja, ta hit bara så smetar vi på. Värm den lite innan.

Handsmidda bultar och beslag då? En prisfråga det med. Den maritima kulturminnesvården i Sverige kan inte undvara varmförzinkad gängstång, billigt plattjärn och en elsvets. De gamla hantverken försvinner tyvärr, ett efter ett.  Om inte staten går emellan förstås. Stuckatörer till taklisterna i de K-märkta stadsvåningarna måste vi tydligen utbilda, men inte smeder och timmermän till de skutor som levererade allt trä och tegel till byggena, all ved till kakelugnarna, all potatis till köken och allt hö till hästarna.

Norrmännen försöker i alla fall. Och nog är det härligt med handsmidda knän och bombeslag. I gamla lådor hittar vi ju en hel del grejer, men det är ytterst sällan de passar i måtten just där de behövs.

-o-

En sak har jag tänkt mycket på de senaste åren. Barn och ungdomar hålls inomhus från  1  till 25 års ålder. De utsätts för tankar och teorier i en aldrig sinande ström, full av motsägelser. Lägg därtill att fritiden alltmer består av spel i alla former. Inte spel om pengar, utan  spel som ska vara en bild av någon sorts verklighet. Dessutom erbjuds ungdomarna idrott där det gäller att öka sin fysiska prestationsförmåga till max. Springa på rullband, ro i roddmaskiner och lyfta tyngder upp och ner, nästan bara inomhus, det är den väg till fysisk hälsa som erbjuds.

Det oroar mej att all denna aktivitet, alla dessa kilowatt, inte alls handlar om att göra verkliga saker, tillverka saker, underhålla saker, få grepp om riktiga saker. Trä, metall, plast, lera, papper, tyg. Fiberriktningar, impregnering,  gängtyper, bearbetning av material, strukturer, hållfasthet, greppvänlighet, säkerhet, klyvbarhet, ytbehandling…  Borr, tråd, rundjärn, fiddar, raspar, nåltyper, eggverktyg, formspatlar, hyvelstål, symaskiner, bågsågar, lod, drejskivor, saxar, penslar, svetsaggregat…

Är det inte här vi ska försöka böja den oroande kurvan uppåt igen, den som visar människornas  psykiska hälsa?

Hakon Malmborg

Landkallar

Till sist, en gåta

Varför skriver inte fler i FÖRDEVIND?
Förklaring 1:   – Jag skriver så dålig svenska.  Svar: Det fixar vi. Alla redaktioner ”tvättar” inkomna manus.
Förklaring 2:  – Jag hinner inte!  Svar: Det gör du visst det! Du som har förmånen att få jobba och segla med ett fartyg från förr, du har så mycket att dela med dig av. Du måste helt enkelt skärpa dej nu. En folkrörelse med över sjutusen medlemmar kan inte överleva på 2-3 aktiva.

Facebooktwittermail
Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *